På söndag så bär det som sagt av till Djursholm för lite kur, och då bland annat för att kolla på min vän Karin Wanneruds andra start i Intermédiaire kur.
En del av er känner Karin mycket bättre än jag, en del känner till hennes framgångssaga på tävlingsbanorna det senaste året och en del har kanske aldrig hört talas om henne. Men jag tycker att hon är värd att nämnas, dels på ämnet mål och drömmar, dels för att det är en väldigt fin människa. Jag frågade därför Karin om jag fick skriva om henne och här kommer därför en del av hennes historia. Karin har ingen aning om vad jag tänkt skriva, så jag hoppas att allt blir rätt. 🙂
Karin här länge hållit på med hästar, bland annat så har hon varit engagerad på Mälarhöjdens ridskola. Själv lärde jag känna henne i samband med att hon köpte sin första häst, Patriek, och flyttade till samma stall som jag, Lövsta Gård i Huddinge. Men jag vill börja berättelsen redan år 2012.
Jag minns att Karin berättade om ett ridläger i Bollnäs. Hon talade om platsen med kärlek, det märks att hon gillar det stället. Just det här lägret så var de ute och hoppade, de började bli trötta men skulle bara ta hindret en sista gång. Denna sista gång så snubblar hästen och går omkull. Karin är medvetslös i 12 minuter. När hon vaknar upp igen har hon fått 6 blödningar i hjärnan och en bruten fot.
En sådan otur, men ändå en sådan tur. Rehabiliteringen tar 6 månader, men Karin kämpar på och kommer igång igen. Under 2013 så tävlar hon några av ridskolans hästar, men bestämmer sig sedan för att ta steget och köpa en egen häst. Hon hittade ganska snart Patriek som hon först får bli medryttare på och som hon sedan köper. Här kommer Karin till oss. De flesta som köper häst är väldigt glada, men man ser sällan en sån glädje och tacksamhet över sin häst som då hos Karin. Där kan man prata om en dröm som gått i uppfyllelse.
Det är också en väldigt osäker Karin med dåligt självförtroende som vi lär känna. Som ursäktar sig för det mesta med sin ridning och som är så fruktansvärt nervös inför deras första tävling tillsammans. Jag har sett mycket nervositet genom åren, men inte så ofta i klass med Karin. Vi stöttar henne genom första starten i MsvC, som också ger henne en placering. Det var en lika nervös Karin som åkte till sin andra start i MsvC, denna gång vann de hela klassen.
Med vilja, glädje och en fortsatt oändlig kärlek och tacksamhet till sin häst så fortsätter sedan Karin att träna, och då vi stått på samma stall och tränat för samma tränare så har jag kunnat följa resan på nära håll. I våras så var det dags för premiären i Intermédiaire och då var det nervösa Karin som var framme igen. ”Vad ska jag dit att göra?” Det var med glädje jag kunde svara ”vad var det jag sa” när hon sedan meddelade att hon blivit placerad i sin första start i den nya klassen.
Den här historien tycker jag säger så mycket om vad man kan åstadkomma om man bara vill det tillräckligt mycket. Och med Karins historia i baksätet, i kombination med att känna till hennes glädje, omtänksamhet, ödmjuket och kärlek till sporten, men framförallt sin häst, så kan jag med glädje unna henne all framgång som finns att få. Jag står gärna på läktaren på söndag och hejar på er, och avsett hur det går så är jag så glad över att få se dig, Putte och er musik. För jag vet att ni Kan, Vill och Förtjänar allt.
Jag vet att nervositeten är och hälsar på hos dig igen, men oavsett vad procenten säger, så tänker jag på texten till en av de låtar som du spelat för oss när du letade musik till din kur:
”At least we stole the show”
Karin Wannerud – Patriek
Foto: Jennie Speicher
//vännen Jennie
