Skapad av Jennie Speicher fre, oktober 02, 2015 08:29:17
Bananer är inte bara minionernas favorit, vi människor i Sverige äter i genomsnitt en banan var tredje dag. Men nästa gång du ätit en banan, släng inte skalet utan använd det -till att putsa dina stövlar!
//BananaJennie
Skapad av Jennie Speicher tor, oktober 01, 2015 21:26:16
Att våga tro att man kan, att våga försöka, att våga misslyckas, att våga lyckas.
I denna lilla kropp ryms oändligt många tankar och idéer. De är så många att de ibland sprutar ut ur öronen innan de hinner formuleras till ord via munnen. Knasiga idéer och briljanta idéer. Ibland både och, de är nog mina favoriter.
Men det räcker inte alltid bara att drömma, fantisera och fundera. En del uppfinningar kan nog fortsätta att gömma sig bakom hjärnbalken ett tag till, andra kan likaväl ta den där vägen ut genom örat. Men de riktigt bra idéerna, som de där knasbriljanta typerna, de måste man ibland våga tro på. Jag ska ge er ett exempel:
I trean på gymnasiet så skulle vi driva något som kallas för UF-företag, man kan sammanfatta det som ett företag i studieform där eleverna ska få känna på hur det känns att driva företag. Man tar fram en riktig produkt eller tjänst, hanterar riktiga pengar och kan faktiskt också ta ut en lön om det går bra.
För att få inspiration så åkte vi bland annat till Designtorget inne i stan, en butik fylld med alla möjliga sorters produkter från olika entreprenörer. På väg hem därifrån så var det trångt och fullt med folk på gatorna. Jag som är väldigt nyfiken av mig började fundera ”vart är de på väg?” och ”Varför är de på väg dit?”. En gammal man med käpp, ett ungdomsgäng vid busshållplatsen. ”Vad får dem att gå vidare?”
Tankehjulet börjar snurra. Vad skulle hända om man stoppade dem och frågade? Vad skulle man få för svar? Hjulet snurrar vidare. Om man skulle samla svaren? Då vill man se människan bakom svaret också. Men vem vill vara med på bild när man blir stoppad på stan? ”Jag har inte sminkat mig idag, jag har inte fixat håret, jag ser så trött ut etc etc” Snurr snurr… Vad går vi vidare med då? Jo, våra fötter.
Veckan senare skulle vi presentera företagsidéer i klassrummet. Alla möjliga idéer kom upp på tavlan och frågan kom till mig. ”Jo, jag tänkte att vi kunde göra en bok med fötter..”
Några klasskamrater hoppade på och den knasbriljanta idéen var i rullning. Nog var den konstig, och visst fick man några tveksamma blickar på vägen. Men nog blev det också en Fotnotbok, och visst fick den också pris för Bästa Hantverk på Stockholmsmässan i Älvsjö.
Tokigt, men sant.
Att jag är så stolt över denna lilla Fotnotbok är framförallt för att jag vågade tro, jag vågade försöka, jag vågade misslyckas, men i slutändan så lyckades vi.
Vi fick hem den rätt sent från tryck, men hann ändå sälja över 200 böcker innan skolåret var slut och det var dags att stänga ner bolaget. Om någon är intresserad så har jag fortfarande några böcker kvar på lager. 
Några år senare, på sommaren 2013 så var det företagardags igen. Eftersom jag jobbade med bokföring så började flera kompisar fråga mig om hjälp, vilket jag såklart också ställde upp med. I stallet så tränade jag på för fullt själv och fick då också allt fler frågor om lektioner, vilket gjorde att jag kom igång i rollen som tränare igen.
Efter många om och men så bestämde jag mig för att ta steget in i företagarvärlden på riktigt och bildade då en enskild firma att ha lite på sidan av min anställning. För mig som jobbar med bokföring och redovisning så gick det snabbt och lätt att få igång firman, men för mig personligen så var det ett stort steg och ett erkännande för mig själv. Att jag vågar tro att jag kan, att jag vågar försöka, jag vågar misslyckas, men hoppades såklart på att lyckas.
Företaget har fått jobba på under kvällar och helger, men nu i sommar så bestämde jag mig för att våga lite till. I juli så gick jag därför ned till halvtid på min anställning för att få mer tid till mitt nystartade aktiebolag Speicher Consulting AB. Det handlar om att våga.
Vill du också våga? Behöver du stöttning och hjälp på vägen? Jag ställer gärna upp och gläds av att vara en del av processen. För jag brinner för både företagande och ridsporten.
Läs mer och kontakta mig via www.speicher-consulting.se
//entreprenören Jennie som vågar
Skapad av Jennie Speicher tor, oktober 01, 2015 20:11:43
Efter en riktig toppenhelg med inspirerande clinic och en lyckad träning så rundade vi av veckan med ett riktigt kalasavslut. Min sambo Andreas fyllde 25 år i tisdags och i söndags kväll så var det dags att fira med släkt och vänner. En riktig toppenkväll!
Jag är så glad och tacksam över att dela mitt liv med en människa som betyder så otroligt mycket för mig. Som skrattar med mig i glädje och stöttar mig i sorg. Som peppar mig när det behövs och som får mig att ta det lugnt när jag ränner runt för mycket.
De som har häst, eller som bor med någon som har häst, vet hur mycket tid och energi det tar. De vet att det ibland tar mer tid än man tänkt sig, att det inte behöver höra till ovanligheterna att äta middag kl 22 ibland och att man ibland får stå ut med ett hus fullt med hästsaker…
Än så länge har han stått ut och jag hoppas att han kommer att fortsätta med det. Så ska jag fortsätta att göra mitt bästa för att visa hur mycket jag uppskattar honom.
Skål för många fler glada år och minnen tillsammans! <3
//en lyckligt kär Jennie
Skapad av Jennie Speicher mån, september 28, 2015 21:07:03
Det är så oerhört roligt att känna att Sackini och jag börjar komma tillbaka på banan igen efter sommarlov och annat. Och vad passar då bättre än att fylla på med mer träning?
Galet inspirerad och taggad efter fredagens clinic så styrde vi i lördags kosan mot Wiad för att träna tömkörning för Emma Starck. Dessutom ett väldigt kärt återseende då Emma har följt oss sedan flera år tillbaka, och även haft Sackini hos sig för träning innan han kom till mig. Det är alltid roligt att träna för någon som gillar ens häst och det gör sannerligen Emma. Och Sackini och jag gillar henne också 🙂
Emma Starck är certifierad B-tränare och har bland annat haft hand om juniorlandslaget i körning. Hon har tävlat i både hoppning och dressyr, men är idag främst inriktad mot körning. En oerhört positiv tränare som också är väldigt duktig på hästens exteriör. En tjej med många järn i elden; nybliven mamma som för nuvarande utbildar sig till hästmassör och är engagerad i Equestrian Driving Group. Läs mer om Emma på hennes hemsida www.emmastarck.se
Nu var det länge sen vi sågs så det blev mest en uppdatering av vad vi gjort sedan sist, och för mig var det också en viktigt checkpoint för att se om Emma tyckt att vi jobbat på bra. Sackini visade sin allra bästa sida och vi fick mycket beröm av fröken, superkul! Han skrittade mer lösgjort, travade på luftigt och fint, har kommit upp mycket i formen och fick också imponera på Emma med lite tramp som han gör så fint! Fick också lite nya tips och en ny sidvärtsövning på volten.
Mest härligt av allt är att bli påmind om den resan vi har bakom oss, att Sackini nu ser så bra ut i kroppen och att han verkar må så bra. Trots den gamla skadan och trots hans ålder. Hoppas på att hålla honom såhär fräsch i många år till! 
Ser fram emot nästa träning då jag hoppas att vi hinner med ännu mer roliga och nya utmaningar!
Lämnade min kamera till mamma så att hon skulle fota under lektionen, men hon blev lite distraherad av gamla bekanta på läktaren, så det blev bara några bilder efter lektionen.
Finfina Sackini, dunderhärliga Emma och supersvettiga Jennie 😉
//supertaggade och svettiga Jennie
Skapad av Jennie Speicher mån, september 28, 2015 19:58:32
Jag älskar min häst. Jag älskar att träna och jag är sjukligt fascinerad av den här sporten som vi utövar. Att sedan undervisa andra i kommunikationen mellan häst och människa är något som jag verkligen brinner för och som jag ibland rent utav kan känna är mitt kall.
Oavsett hur träningar, tävlingar eller annat har gått så har jag aldrig tvivlat på kärleken till min häst. Han är en stor drivkraft till att jag fortsatt att åka till stallet, träna och kämpa på med hästlivet genom det här året som emellanåt varit så väldigt händelserikt med både riktigt roliga och oerhört tråkiga saker.
Detta år, och framförallt denna sommar, så har jag ändrat på flera stora stöttestenar i mitt liv. Jag har bland annat köpt ett hus tillsammans med min sambo, satsat mer på mitt eget företag och bytt stall till Sackini.
Jag har begravt en fin vän. På tok för tidigt. Jag har begravt en god väns mor. Också för tidigt.
Det är kanske inte så konstigt att man inte alltid orkar vara överallt eller alltid kan prestera på topp. Det är kanske inte så konstigt att tröttheten tar över ibland eller att man ifrågasätter varför man håller på med hästar över huvudtaget när det finns så mycket annat som man vill och behöver lägga tid på.
Men känslan av att hitta Tillbaka. Att känna den riktiga glädjen med hästlivet igen. Det kan vara små saker. Som en kortsida i trav som kändes bra, några sekunder av lycka i en busig galopp i skogen. Ett glatt hästhuvud som möter en i stallet, det rofyllda ljudet av tuggande av hö i boxen. Att gå ner till ridhuset i kvällens mörker och känna att här, här ska jag vara.
Som en vän en gång sa till mig: ”Vi hästmänniskor är allt bra tokiga. Ibland kan man kämpa på i två månader och det går bara skit. Allt går bara bakåt, bakåt, bakåt och inget går som det ska. Men så får man till två bra steg och då kan man träna på i minst två månader till.”
Det stämmer så väldigt bra!
Att sedan följa upp dessa små saker med lite ny inspiration känns fantastiskt roligt! Började denna helg med att i fredags fylla min bil med goda vänner och sedan köra bort till Strömsholm för Patrik Kittels clinic. Det är alltid roligt med nya träningstips och att få se så duktiga och fina ekipage på olika nivåer. Amanda från Equestriiana var med mig på plats och har skrivit en bra sammanfattning av clinicen på sin hemsida: http://equestriiana.se/nyheter-2/clinic%20med%20patrik%20kittel.html
Patrik passar på att ta lite bilder på publiken till Instagram innan Clinicen börjar 😉
Det var inte många tysta minuter under de tre timmar som Clinicen höll på. Det märks att han brinner för det han gör när han med sin glada dialekt kommer med instruktioner till ryttarna fyller ut med mer tips och egna anekdoter. På bilden ovan berömmer han kvällens sista ekipage: Emelie Nyreröd med Miata.
Träningstips i all ära, jag har med mig några hem inför kommande träningar med Sackini. Men det största jag har med mig hem är inspiration och fascination efter att ha hört en ryttare som rider på högsta nivå i dressyr, men som ändå känns så väldigt jordnära och som verkligen värderar sina hästar högt och verkar inneha en fantastisk ödmjukhet inför sig själv och sin sport.
Det är också väldigt roligt att se att Patrik själv blir lite ”starstruck” över att en sådan duktig ryttare som Emelie Nyreröd vill komma och vara med på hans Clinic. De har ju tävlat i EM-laget tillsammans, men han hade inte instruerat henne tidigare.
Några fler som blev lite ”starstruck” var jag och Amanda som passade på att gå ner och hälsa efter Clinicen var slut.
//Jennie som tydligen kommer fortsätta med hästar ett tag till…
Skapad av Jennie Speicher sön, september 27, 2015 23:34:28
Nu är som sagt klippningssäsongen igång och i onsdags bar det iväg till Beatrice Dressage Center i Sorunda för att klippa några hästar. Först ut var Zircoon Spring Flower som skulle friseras inför utlandstävlingarna nästa vecka.
Kul att besöka en sådan trevlig anläggning och träffa både nya människor och gamla vänner. Så är det alltid roligt med kunder som verkar så nöjda 🙂
//Jennie
Egentligen så har det redan hunnit bli så många som 45 (!) inlägg sedan jag påbörjade mitt liv som bloggare för mindre än tre månader sedan. Men det här blir det första inlägget på bloggens nya adress; www.jenniespeicher.se
För att ni läsare lätt ska kunna bläddra genom gamla inlägg så kopierar jag in dem på denna sida,.
Berättar mer i ett senare inlägg! 🙂
//nyskapande Jennie
Dags att börja tagga till inför Patrik Kittels clinic på Strömsholm på fredag. Som lite pepp så kommer här lite bilder på honom som jag tog under tävlingarna i Falsterbo förra sommaren. Först kommer här två bilder på Patrik med sin fina Scandic:
Jag blir alltid så glad när jag ser detta ekipage tillsammans. Jag känner varken Patrik eller Scandic , men när dessa två kliver in på banan så tycker jag att ritten genomsyras av glädje, mjukhet och kärlek till hästen. Det glöms lätt bort i den press som kan finnas med i tränings- och tävlingssammanhang, så det är kul att se hur det skiner igenom i ett ekipage på en så pass hög nivå.
Här kommer även två bilder på Patrik och Deja, även dessa från Falsterbo 2014:
Även detta är ett härligt ekipage att se! Alla har vi nog läst och hört om deras tråkiga avslut på EM. Jag såg ett klipp med ritten där Patrik valde att utgå och fascineras återigen av hans lugn, mjukhet och kärlek till hästen. Självklart måste det ha varit ett hårt slag, men jag minns ett citat jag läste av Patrik efteråt: ”Hade jag inte tyckt om hästen så mycket och trott på projektet hade jag nog slängt in handduken.”
En människa med en sådan inställning till sin häst, sin ridning och sig själv vill jag helt klart lära mig mer av och hämta inspiration ifrån. Så pepp, pepp, pepp inför fredagens clinic!
//Peppad Jennie
En av de punkter som jag redan bockat på listan för att kunna bli tränare är hästskötarexamen. För att bli examinerad som hästskötare ska man ha klarat:
– Tappskokompetens
– Första hjälpen/HLR
– Yrkesprov för hästskötare
För att intyga tappskokompetensen så kan man ta hjälp av sin egen hovslagare (förutsatt att han är en utbildad yrkeshovslagare). Om han/hon kan lära dig att slå på en tappsko så kan denne underteckna ett intyg som finns på Ridsportsförbundets hemsida.
Jag letade dock upp en helgkurs av den duktiga Roger Svensson i Vallentuna. På så vis så fick jag en mer gedigen teoretisk utbildning i hela hovens uppbyggnad och fick lära oss vilken betydelse bra hovar har för resten av kroppen. Vi fick dessutom en ordenlig praktisk utbildning genom öva på riktiga hästben (lite omysigt med slaktade hästben, men väldigt nyttigt eftersom du kunde göra om övningarna många gånger, och utan att behöva oroa dig för att hästen skulle ta skada.) Vi fick då testa på både att ta av och sätta på skor, att rikta skor som blivit sneda, samt lite verkning av hoven. Vi fick även lära oss andra saker, som att göra gipsomslag.
Efter kursen kände jag att jag fått med mig mycket ny kunskap och också att jag faktiskt skulle våga att åtgärda mindre saker, som att ta av eller sätta på en sko. Jag tyckte också att det var riktigt roligt att hålla på med, och min lärare tyckte att jag hade talang för att söka till hovslagarutbildningen. Frestande, men tror att jag nöjer mig med tappskokompetensen tills vidare. 🙂
Första hjälpen/HLR kan man hitta utbildning för på många olika ställen, men jag gick faktiskt en utbildning i Ridsportsförbundets regi. Skulle gissa att de fortfarande arrangerar det med jämna mellanrum ifall man vill gå den via dem.
Yrkesprov för hästskötare tog jag nere i Billdal (Göteborg) hösten 2011 efter att ha genomgått en utbildning via Hästsportens Folkhögskola (Strömsholm) http://www.hastsportensfolkhogskola.se/utbildningar/ridutbildningar/hastkunskap-hastskotare/
Provet är mer avancerat än man kanske kan tro, och jag kan verkligen rekommendera att man går en utbildning innan. Utbildningen i sig var dessutom riktigt rolig och givande, så det är kul att ha den med sig även om man inte skulle söka till yrkesprovet. Delar som ingår i yrkesprovet är häst vid hand, ridning, longering och skriftliga prov för foderlära, hästkunskap etc.
Provet i sig kostar idag 1 700 kr, och man får inte missa en enda punkt om man vill bli godkänd. Missar man en del så får man göra omprov på just den saken, men missar man fler punkter så får man göra om allt igen.
Innan jag gick provet så läste jag att 60 % inte klarade av det första gången. (Peptalk, eller vad?) Så efter att ha varit på Billdal en hel dag så var det en ruggig väntan på svar från examinatorerna, man får nämligen inte veta något efter varje delmoment, utan man får vänta på allt tills dagens slut. Att se att flera av de som kom ut innan mig inte blivit godkända kändes ju inte bättre, och att kliva in till examinatorerna kändes som att kliva in till Idol-juryn. Men, jag fick godkänt med ett plus i kanten -tuuuur!
Här hittar du kompetensbeskrivning för Diplomerad Hästskötare http://www3.ridsport.se/ImageVaultFiles/id_613/cf_559/H-stsk-tare.PDF och
information om Yrkesprovet http://www3.ridsport.se/ImageVault/Images/id_15927/scope_0/ImageVaultHandler.aspx
Ett av Strömsholms ridhus där vi var på Hästskötarutbildningen. Därifrån har jag med mig mycket nyttig kunskap, och flera nya vänner som jag har kontakt med än idag.
//Hästskötarexamerade Jennie
Tillbaka till huvudsyftet med bloggen, vägen mot att bli tränare. Hur gör man?
Här är antagningskraven från Ridsportsförbundets hemsida för att få söka till C-tränarutbildningen i dressyr:
– Uppnått 22 år ålder
– Innehar diplom som av SvRF diplomerad hästskötare
– Tävlat med flertalet placeringar och är väl etablerad på nivå motsvarande MsvB i Dressyr (för andra inriktningar, se http://www3.ridsport.se/ImageVaultFiles/id_21888/cf_559/DiplomeradC-tr-nare_uppdat2015.PDF)
– Alternativt ha ett flertal elever med motsvarande meriter
– Utbildat hästar till och med motsvarande nivå
– Regelbundet deltagit i träning för A- eller B-tränare
– I övrigt bedömas lämplig vid antagning
– Tränarrådet kan besluta om att till person med annan speciell erfarenhet/förkundskap, ge behörighet att söka till grundutbildningen
Status:
Eftersom jag fyllde 25 i år så är åldern inget problem. Hästskötarexamen blev jag klar med hösten 2011, jag tränar regelbundet för B-tränare och ibland även för A-tränare och tränar mot MsvA i dagsläget.
Den punkten som återstår för mig att åtgärda är tävlingsplaceringarna. Jag har en riktigt fin häst som jag tränar på hög nivå med, men tävlingsbiten är lite svårare. I våras lyckades vi dock att kvala oss upp från MsvC till MsvB och har nu hunnit rida några starter på den nivån. Alltså är vi närmare än vi någonsin varit tidigare. Dock behöver vi få ordning på resultaten och lyckas knipa några placeringar för att få söka till C-tränarutbildningen. Tills det målet är uppnått så siktar jag på att träna på och lära mig så mycket som möjligt på vägen.
Har tidigare hoppats på att kunna söka utbildningen till våren 2016 (antagningsdatumet brukar vara i april), men upptäckte för någon vecka sen att de tyvärr inte kommer att hålla någon C-tränarutbildning förrän först våren 2017. Tråkigt, men den positiva sidan är att jag får mer tid på mig att samla tävlingsresultat.
//en målinriktad Jennie