Jag vet inte vad ni andra råkade ut för igår den första april, eller om ni har några historier sedan tidigare år. Enligt mig är nog ändå det bästa aprilskämtet det som utspelade sig för 19 år sedan, då ett litet föl såg ljuset för första gången.

De skulle komma att kalla honom för Sackman och så står det även i hans första papper. Senare skulle man dock döpa honom till det namn han bär idag -Sackini!

Nu har det lilla fölet alltså växt upp och fyllde igår 19 år, kanske kan man istället för föl nu kalla honom för en man i sina bästa år! 😉

Av dessa 19 så har vi nu hängt ihop i 6,5. Det har inte alltid varit lätt och det har inte alltid varit självklart att det ska fungera, men vi har ändå tagit oss igenom många av de svårigheter vi stött på under tidens gång och vi har lärt oss otroligt mycket på vägen. Vi har inte alltför många tävlingsrosetter på hyllan, men desto fler roliga minnen tillsammans. (Jag hoppas och tror att han håller med 😉 )

När man en gång fått höra att det är över så finns alltid en rädsla för att den extra tid man fått nu ska vara slut, denna höst och vår har inte varit ett undantag. Som jag skrivit om tidigare så var vi dock hos veterinären så sent som i förra veckan och fick höra att allt såg toppen ut, och igår så firade vi födelsedagen med ett besök av vår equiterapuet Camilla Larsson som glatt berömde att han såg så fin ut i kroppen. Så än har han inte gett upp gubben! 😀

Förutom behandlingen och ett helt lass med morötter, äpplen o banan så firade vi också med ett riktigt lyckat tömkörningspass, återkommer om det i ett eget inlägg!

Till sist, grattis till min fina Lurvas som lärt mig så mycket och tack till alla de som varit med och gjort resan möjlig. På tävlingbanan är vi ensamma Sackini och jag, men i verkligheten har vi ett fantastiskt team bakom oss.

//födelsedagsfirande Jennie