Idag är det söndagen den 21 februari och det har nu gått mer än en månad sedan den 14 januari då farfar tog sitt sista andetag. Men farfar har också sagt att han ska komma tillbaka som en citronfjäril, och det låter ju fint. Jag är glad att han valde en så vanlig fjäril, för det betyder att jag förhoppningsvis kommer att få träffa honom ofta. Jag är också glad att han valde en av de första fjärilarna som man brukar möta på vårkanten. Det är nästan den vackraste tiden, då snön smälter undan och solen försiktigt skickar sina strålar genom trädkronorna och de första vårfåglarnas sång klingar genom skogen. Då, när våren nalkas igen, då hoppas jag på att få träffa min farfar igen. Du kommer inte prata och inte heller spela på din orgel, men du kanske kommer dansa till tonerna av skogens fåglar. Kanske kommer du att vinka till oss med dina vingar.

Idag är det söndagen den 21 februari och farmor ska åka till erat Teneriffa igen. Denna gång kommer du inte att checka in på flygplatsen, men jag vet att du är med henne ändå. Som du alltid kommer att vara. Kanske blir hon också först att möta dig igen? Om de nu har citronfjärilar där borta i värmen.

På framsidan av begravningsceremonins programblad så hade vi en bild på hur du såg ut farfar, på baksidan satte vi en bild av hur du sagt att vi ska se dig nästa gång -som en citronfjäril

//barnbarnet Jennie