Under vissa perioder och händelser så blir man lite extra medveten om vilka man har runt sig. En del är familj som man fått automatiskt när man föddes, en del kan vara familj som man fått på vägen, en del kan vara nära vänner och en del kanske bara lätt bekanta.

Under tiden så lär man sig vilken kategori de tillhör, vilka som finns där när det gäller och vilka som inte gör det. Vilka som skrattar med dig, gråter med dig, vilka som gör dig glad, vilka som gör dig ledsen, vilka som får dig att gråta och vilka som torkar dina tårar. Vilka som kan dela en tystnad med dig, men ändå säga allt.

Under vissa perioder och händelser så blir man lite extra medveten om hur de omkring dig får dig att tycka om dig själv. Vilka som får dig att känna dig stark eller svag, vacker eller ful, klok eller dum, bra eller dålig. Vilka som får dig att känna dig bättre eller sämre.

Oavsett vilka motgångar och sorger som jag mött på vägen, hur hårt de slår, så är jag fruktansvärt glad och tacksam när jag inser vilka fina människor som finns runt om mig. Som inte bara kan, utan också vill och gör så gott som bara de kan.

Tack till alla er som funnits där när jag behövt det, och tack också till de som funnits där även om jag inte behövt det. Med ett tanke, ett ord, en blick, en handling. Bara vetskapen om värmen kan räcka gott.

Tack också för att ni tror på mig när jag inte tror på mig själv och för att uppmuntrar mig till att vara det jag är bäst -mig själv.

//en tacksam Jennie