I Holland och Tyskland, de länder som min farmor och farfar kommer ifrån, så är det tradition att skicka sorgebrev när någon gått bort. Då ska de skickas så fort som möjligt, helst samma dag, för att hinna ut till familj och vänner innan begravningen som vanligtvis hålls bara några dagar senare.

Här i Sverige så går det inte riktigt lika snabbt. Det har redan hunnit gå två veckor sedan farfar somnade in för sista gången och det kommer att gå två veckor till innan begravningen kommer att hållas i St Botvids kapell. Men ett sorgebrev har vi fått iväg, för min farfar, Peter Speicher. Idag skulle du ha fyllt 82 år och för första gången ska vi nu fira utan dig, men jag tror att du är där ändå. Grattis farfar, vi tänker på dig!

För er som inte fått brevet via post så kan ni se det här: Peter Speicher

//Jennie som skrivit dikten som helt klart formats av tonerna av ”Vem kan segla förutan vind” som klingar i huvudet varje gång hon tänker på sin farfar