Ibland så kan det kännas som att tiden rinner iväg och den senaste tiden har verkligen inte varit något undantag, det har känts mer som ett vattenfall än en liten å… Inser att det snart har gått en månad sedan mitt senaste inlägg så jag tänkte att jag skulle passa på nu under semestern att komma igång igen. Vilket ämne passar då bättre att börja med än just Tid?
Själv är jag en evig tidsoptimist, den som känner mig vet att jag nästan alltid är lite sen. Jag har förstått att en del kan ta illa upp av det, men det finns absolut inget illa ment med det. Det är bara det att jag ser tid som en möjlighet att hinna med något, oavsett om det är 5 timmar eller 5 minuter. Det gör att det nästan är svårare för mig att vara punktlig om jag har gott om tid på mig, då hinner jag ju göra ÄNNU fler saker innan det är dags att åka… Men sen är jag också ofta den som stannar sist, för det är oftast SÅ många saker jag vill hinna göra och SÅ många människor jag vill hälsa på innan jag går hem.
Tänk att en del alltid har tid medan en del andra aldrig har det. Ändå har vi alla sju dagar per vecka och 24 timmar per dygn. Är det inte märkligt?
Det finns ett gammalt uttryck som säger att man har den tid som man tar sig. Jag tycker verkligen att det är sant. För oss i hästbranschen är det lätt att relatera till: I snitt så spenderar jag minst två timmar per dag i stallet, oftast mer. Inklusive restid är vi uppe i tre timmar. Minst. Då kan man tycka att de dagar som man inte åker till stallet, de borde man hinna med hur mycket som heeeeelst på. Men ibland hinner man ändå ingenting.
Åt andra håller fungerar det på precis samma sätt. Att hur smockat schemat än är så kan man alltid klämma in lite tid åt det som är viktigt, som ett samtal med en vän.
För mig som ofta fyller mitt schema så gott det går och som vill nyttja varje vecka, dag, timme och minut så är det fantastiskt att bo med en som inte riktigt tänker likadant. En som stoppar mig i tankarna på jobb, städning, träning, stallet osv och får mig att göra ingenting för en stund. För att göra nästan ingenting, med någon som betyder nästan allting, det är ju bland det viktigaste som finns.
En annan som vet hur man slappnar av på jobbet…
Ni hinner jag inte skriva mer, för nu ska jag ta lite tid till den fina karl som jag bor med. Ska försöka unna mig några fler minuter till bloggen snart.
Tills dess – ta dig tid att träffa någon som betyder något för dig, det kan vara det bästa du gjort på länge.
//schemaJennie