Skapad av Jennie Speicher sön, oktober 11, 2015 11:15:12
Så var det dags att ge sig iväg ut på tävlingsbanan igen! Denna gång styr vi kosan mot Almare Stäket för att ge oss på en MsvB4. Man tappar verkligen rutinen när man inte kommer iväg så ofta, och det är lätt att missa något när man packar. Därför är det väldigt skönt att ha en checklista så att man ser att allting kommer med. Även de mest självklara sakerna kan vara lätt att glömma, kanske just för att de känns så självklara. En gång så upptäckte vi att vi missat sadeln… Som tur var så var det inte så långt hem till stallet, så mamma hann åka och hämta den innan start.
För att inte glömma saker så har jag skrivit i ordning en checklista som jag använt under många år. Den använder vi först när vi packar, och sedan stämmer vi av den tillsammans innan vi åker så att vi verkligen fått med allt, så att inte den ena tror att den andra packat och vice versa. Testar att bifogar filen här för de som är intresserade:
Att komma igång med träningen efter sommaren har inte varit så lätt. Träningen gick riktigt bra i våras, så Sackini fick en lugn semestersommar med sommarbete, mycket uteritter och annan träning än dressyr för att jag tyckte att han skulle få en liten andningspaus efter att ha jobbat på så bra. Att sedan hitta tillbaka till samma flyt i träningen har krävt mycket jobb och vi har arbetat mycket med att få honom att släppa spänningar och jobba på framåt. Det blir bättre och bättre och under några pass har det känts riktigt bra! Men det är svårt att hålla ett jämnt flyt och vi har haft några bakslag.
Sist vi var ute var den 29 augusti då vi hade en riktig ”all-time-low” med 47 % i MsvB4. Vi höll på att köra fel på väg till tävlingsplatsen, men lyckades ändå komma fram i tid till sist. Väl framme så kändes det bra tills vi kom fram till framridningsbanan som var en paddock med djupt och tungt sandunderlag. Med tanke på Sackinis gamla skada så är jag väldigt försiktig med att rida på framåt på ett sådant underlag, så kunde inte rida fram som jag hade tänkt. Sen blev det mycket skritt i väntan på att komma in i ridhuset, och väl inne på tävlingsbanan så var han både spänd och lite övertaggad, så han hittade på lite egna små idéer… Kort sagt inte en så lyckad tävlingsdag.
Med den tävlingen och den senaste tidens träning så har jag därför funderat på om jag skulle åka på dagens tävling eller inte. På tisdagens träning för Jennie så var han väldigt spänd till en början, men det blev bättre och bättre. Framförallt så fick jag hjälp att rida i en ny form i traven, och våga lita på att han gick kvar där. Brukar ofta rida honom ganska låg och rund, men då plockade vi upp honom i en lite högre form där han fick bära sig själv mer.
På onsdagens träning så red vi igenom programmet två gånger, och jag jobbade på att försöka rida honom i den högre formen och lita på honom där. Trots några missar så gick det över förväntan och vi gjorde några moment riktigt bra. Jennie tyckte då att vi skulle ge oss på ett försök på tävlingen, att vi inte har alltför mycket tid på oss, utan att vi lika gärna kan ge oss ut och testa.
Så idag testar vi. Må det bära eller brista.
Efter gårdagens pass och efter en natts begrundande så har jag beslutat mig för en plan. Jag har kommit fram till att det som stör mig mest inte är bristen på placeringar, utan anledningen till det. Hade vi visat upp vår bästa sida och fått dålig poäng på det så hade det varit en sak. Men det som händer är oftast att framridningen går bra, men sen tappar jag kontakten med honom när det är dags för programmet. Alltså kan jag inte visa honom vägen när det verkligen gäller.
Det är jag som bestämt att vi ska in på den där banan. Det är jag som har bestämt datumet, jag som har bestämt vilken klass. Precis som att jag ska hjälpa honom över ett hinder så är det jag som måste guida honom igenom programmet. Om han blir spänd så ska jag kunna hantera det, om han taggar till så ska jag kunna hantera det också.
Idag är tävlingen bara en träning. Och jag ska ännu en gång träna på att förstå denna fyrbenta varelse som fascinerar mig så. Jag ska strunta i vad poängen säger och lägga fokus på att guida min vän så att vi tar oss igenom det här. Tillsammans, utan glappkontakt. Hoppas att jag lär mig något.
//en Jennie som hoppas lära sig nåt nytt