Saker och ting går verkligen inte alltid som man tänkt sig. Jag har tänkt skriva ett inlägg om ”tillbaka till träningen” för några veckor sen då vi faktiskt började komma igång ordentligt och träningen började gå riktigt bra! Så lyckades jag dra på mig en förkylning från en dag till en annan och fick hålla mig borta från hästryggen i en hel vecka. Några dagar gick jag inte ens utanför husets fyra väggar. Höll på att bli galen. Men det blev i alla fall väldigt välstädat. Om än inte så effektivt när det innebar vika en tröja – vila – starta en tvätt – vila – dammsuga ett rum – vila – dammsuga nästa rum – vila osv osv…
Hade dock bra hjälp med Sackini som under veckan fick leka lite ridskolehäst med olika ryttare nästan varje dag. Han fick träna lite med min tränare Jennie Larsson, fick ut och busa lite i skogen med mina kusiner och agera lite läromästare till en tjej i stallet som fick rida lite lektion för mig. Tråkigt att inte kunna rida när ens häst känns så fin, men också roligt att han faktiskt var så framåt och arbetsglad att det gick bra att slänga upp lite olika ryttare. Han är verkligen en genomsnäll häst, men att få honom att jobba ordenligt är en annan femma…
Att komma igång efter det var lättare sagt än gjort, kanske hade förkylningen slagit hårdare på mig än jag trott, eller så var jag bara för ofokuserad för att kunna prestera mitt bästa. För att kunna göra det med Sackini så krävs både fokus, tålamod och snabbhet, vilket tydligen inte låg så nära till hands för mig.
I helgen så började vi dock komma tillbaka på banan igen och på söndagen så fick vi till ett riktigt bra dressyrpass där vi till och med lyckades ta oss igenom MsvB4, vilket kändes lovande inför påskens tävlingar som jag annars hade börjat att tvivla lite på… Därmed var jag riktigt taggad inför tisdagens lektion för Jennie!
Tyvärr så har jag dock fått träna mer på nattbandage än dressyr nu i veckan, då Sackini överraskade mig med tjocka ben när jag kom till stallet inför tisdagens träning. Att bakbenen var lite tjocka skrämde mig inte alltför mycket då han kan vara lite tjock där ibland, även om det inte brukar vara sådär mycket när han precis varit ute i hagen. Dessutom så var han lika tjock i vänster som i höger. Men att han även var tjock i sitt vänstra framben skrämde mig mer då han såg fin ut i höger, samt, ofrånkomligen, för att han sedan tidigare har en kronisk gaffelbandsskada i det benet. Även om den inte stört honom under de senaste åren så finns den där.
Alltså blev det ingen träning i tisdags, och inte senare i veckan heller för den delen. Istället har vi roat oss med att varje dag kyla benen, promenera och sedan linda om frambenen under natten.
När man inte kan rida så får man ha massagemys med liniment istället
Det är tur att man inte är rädd för att få lite skit under naglarna när man masserar igenom 600 kg häst… Såhär såg mina fingrar ut EFTER att jag tvättat händerna. Fransk manikyr, släng dig i väggen 😉
Sackini med sina fräsiga nattlindor. Ser inte ut att vara alltför missnöjd med läget 😉
Efter att till slut fått tag i en veterinär så fick jag rådet att fortsätta på samma sätt som vi gjort. Lyckades även få en tid för vår veterinär Axel Wallman på Mälarens hästklinik i Hölö nu på onsdag, så det känns tryggt. Svullnaden i benet är nu dessutom mycket bättre, men hellre det säkra före det osäkra i det här fallet. Om det skulle vara något så vill inte jag vara den som tränade på ändå, och är det inte något så har Sackini bara fått njuta av en lugn vecka med promenader i skogen.
…och vi hade ju i alla fall tur med vädret… : )
//kyla-promenad-nattlindande-rutins-Jennie