Jag brukar väldigt sällan vara nervös när jag ska tävla, men jag har upptäckt att det är mycket värre att sitta på läktaren. I sadeln kan man ju påverka massor, men på läktaren är man helt enkelt… maktlös.

Tur då att min härliga tränare Jennie Larsson klarar sig bra på banan utan min hjälp, i söndags så lyckades hon rida ihop 73,55 % tillsammans med sin fina häst Zircoon Spring Flower! Resultatet gav dem en niondeplats i Grand Prix Kur, vilket var fantastiskt bra jobbat i det starka startfältet! Det som gjorde mig gladast var dock att se Jennies leende i början av ritten och sedan lyckan som spred sig i resten av ansiktet efter sista halten, helt enkelt oslagbart! Lyckades faktiskt fånga en bit av ögonblicken med min kamera, här kommer resultaten! (Klicka på bilderna för att göra dem större)

När jag pustade ut efter Jennies avslutande hälsning så kände jag att jag börjar förstå min mors reaktioner bättre, även om jag inte riktigt gått riktigt så långt än. En gång på tävling så frågade jag henne hur ritten såg ut och hon svarade då ”jag vet inte, jag låg på gräset, tittade upp på himlen och vågade inte kolla”…

 

//den väldigt stolta eleven Jennie, som upptäckt att man kan bli mer nervös på läktaren än i sadeln