Skapad av Jennie Speicher sön, oktober 11, 2015 20:52:34

När man göra så gott man kan. När man lägger ner så mycket tid, energi och kärlek. Men ändå inte når fram.

Idag försökte jag. Men det är svårt. Resultatet från dagens tävling var inte riktigt lika dåligt som sist, men det är inget att skryta med när man går från 47 till 49 %. Kanske är det dags att tänka om? Igen. Ska se om Jennie kan sitta upp och känna på Sackini i veckan, kanske kan hon känna någon som inte jag kan? Ska också kolla om vi kan få tid på kliniken i slutet av veckan, vi brukar åka dit varje halvår för att kolla att allt ser bra ut. Även om man inte kan se någon hälta så kan det vara skönt att utesluta att det är något knas i kroppen som gör att det blir som det blir.

Jag är en sådan som tänker att det finns en mening med allt. Oavsett hur dåligt det går och vilka motgångar man än har så tänker jag att till slut så kommer man att förstå. Som jag skrivit tidigare så har jag också en känsla av att jag och Sackini kommer att göra något riktigt coolt tillsammans, vilket vi också redan hunnit göra. Men någonting, långt där inne i själen, säger mig att vi har mer häftiga saker kvar att uträtta. Jag undrar bara när jag ska få reda på vad.

Efter omständigheterna så är det ändå något roande i att se hur Sackini kan vara så spänd och övertaggad på banan, och sedan gå ut därifrån och se ut som om han vunnit OS. Vad skulle man inte ge för att ha den känslan efter varje ritt?

//en Jennie som fortfarande undrar