Skapad av Jennie Speicher mån, oktober 26, 2015 22:51:26

Jag har fortfarande massor att skriva om från förra veckan, men nu ikväll när jag stod och bakade bullar så kom jag att tänka på något annat som helt enkelt får hoppa före i kön för kommande rubriker; Minnen.

Jag hade kavlat ut den jästa degen, brett den med smör och hyvlat mandelmassa över. När jag börjat strö kanelen över den så tar doften mig tillbaka i tiden. Till mormor och hennes och morfars kök i Farsta där ugnen jobbar för fullt med de sista kanelbullarna och lukten sprider sig i huset.

Åsynen av en kortlek för mig till samma hus där borta i Farsta för många år sedan. De sena kvällarna då jag skulle stanna över natten, men inte kunde sova. Då jag smög nerför trappen till köket för att sätta mig hos mormor och morfar som spelade kort.

Det är så fascinerande hur alla sinnen i kroppen jobbar för att påminna oss om de vi älskar, även om de inte vandrar bredvid oss längre så finns de kvar i det vi känner, luktar, ser och gör.

Jag kommer aldrig mer att få träffa den vän som jag var på begravning för i somras. Men på väg hem idag så hälsade hon på mig med hjälp av tonerna av Melissa Horn som klingade ut ur bilens radio. Det händer att jag bläddrar förbi hennes namn i mobilens adresslista, håller på att klicka på hennes nummer, men stannar upp och påminns om att jag inte kan nå henne där. Ändå har jag numret kvar.

Oavsett vad som händer så finns minnena alltid med oss och påminner oss om glada dagar och fina människor. En doft, ett ljud, en sak eller egentligen vad som helst kan hjälpa oss så att vi aldrig glömmer. Det kan vara något så litet som några korn av kanel.

//kvällsbagaren Jennie